Varför kliver vi ur sängen på morgonen och tar oss till jobbet?

Det lätta svaret är – för att vi är uppfostrade till att det är så man gör och för att vi vill få in pengar så att vi kan köpa mat och betala vårt boende.

Ja, det behöver vi. Jag älskar tv-serien ”Vänner”, jag måste erkänna att jag har sett den fem gånger, och jag tänker ofta på olika repliker mellan personerna. Som när Rachel, som aldrig har haft ett jobb i hela sitt liv, flyttar in. Hennes pappa har betalt allt och hon har aldrig behövt fundera på att jobba. Hon inser att alla de andra går till sina jobb på dagarna och utbrister med förvåning: ”So you all have jobs??” Och de andra svarar lite undrande, men vänligt: ”Yes Rachel… see  that is how we pay for stuff …” Helt rätt, vi behöver pengar för att försörja oss.

Men pengar verkar inte riktigt räcka som anledning. När man frågar folk om varför de tycker att deras jobb är tillfredsställande så kommer sällan något upp som gäller pengar. Listan av anledningar som inte har med pengar att göra är däremot lång. Det är väldigt många av alla människor som arbetar som inte känner sig motiverade, trots att de har lön.

Enligt en undersökning gjord 2013 av Gallup så är det globalt sett bara 13 procent av de som arbetar som är riktigt engagerade och passionerade i sitt jobb. För de 19 länder som ingick i Västeuropa så var siffran 14 procent, och i Sverige 16 procent. Gallup delar upp de anställda i tre kategorier; engagerade, inte engagerade och aktivt urkopplade. I Sverige var siffran 73 procent för de som är oengagerade, det vill säga inte aktivt urkopplade men ganska likgiltiga. Denna brist på engagemang innebär enorma summor mätt i förlorad produktivitet varje år.

Scotts Dinsmore som startade web-sidan ”Live Your legend” menade att cirka 80 procent av alla människor arbetar med något som de egentligen inte bryr sig om eller tycker är viktigt.

Undersökningar kan göras på olika sätt och ger aldrig hela sanningen. Man har inte frågat alla, frågorna kan ge svar som inte visar hela bilden och det är omöjligt att veta vad som är en exakt rätt siffra. Men vi är inte ute efter en exakt siffra, det intressanta i resonemanget är inte det. Det intressanta är att resultatet av olika undersökningar ger oss en bild av att det stora flertalet människor som arbetar inte är speciellt motiverade på jobbet.

Man kan fråga sig hur arbetsmarknaden, näringslivet och världen skulle se ut om situationen var den omvända? Och vad är det som får oss att bli engagerade?

Det är inte logik eller fakta som driver oss att göra nya saker.
Det är våra förhoppningar, drömmar, våra hjärtan och vår magkänsla som driver oss. Om alla människor vore rent rationella så skulle till exempel ingen starta nya företag eller skriva sin första bok. Statistiken för hur många som misslyckas talar sitt tydliga språk, men ändå gör folk det gång på gång. Även jag har gett mig i kast med båda delarna trots att jag klart och tydligt sett och upplevt alla stora hinder. Det är helt uppenbart något annat som driver.

Barry Schwartz skriver i sin bok ”Why we work” om vad han har kommit fram till som gör det värt att gå till jobbet. Han säger att nöjda personer är engagerade i sitt arbete. De kan förlora sig i det eftersom det ger dem någonting. De känner sig utmanade på ett positivt sätt av sitt arbete, vilket får dem att gå utanför sin komfortzon för att åstadkomma mer. Nöjda personer jobbar för att de känner att de har möjlighet att styra. De har kontroll över sitt arbete och med hjälp av det har de möjlighet att hitta utvecklingsområden. Många som är nöjda går också till jobbet för att det ger dem något socialt, de gillar att arbeta i team eller har andra kontakter socialt på arbetsplatsen som stimulerar dem. De nner också ofta sitt arbete meningsfullt.

Få yrken kan tillfredsställa allt detta samtidigt och hela tiden, men det är denna typ av mekanismer och känslor som får oss att ta oss ur sängen, gilla att prata om vårt jobb och ibland inte vilja gå i pension. Vi skulle kanske inte jobba om vi inte ck lön, förutom inom välgörenhet, men lönen är inte kärnan i varför vi går till jobbet.
När vi säger om någon att ”han är bara där på grund av pengarna” ingår det ofta en negativ värdering i det vi säger, för det är en allmän uppfattning att ett jobb enbart är värdefullt om det ger mer än bara pengar.

Tycker de flesta att det är kul att gå till jobbet? Om vi tror att känslan av engagemang på jobbet kan översättas till att det är ”kul att gå till jobbet” så ger Gallupundersökningen från 2013 ingen förhoppning om att folk tycker att det är kul att gå till jobbet. Det låter som att för de flesta av oss så är jobbet mer frustrerande än uppfyllande. Det måste innebära ett stort slöseri både socialt, känslomässigt och även ekonomiskt.

Det verkar ju inte så bra om de flesta vuxna arbetsföra spenderar halva sina vakna liv med att göra saker som de inte vill göra och är på platser där de helst inte skulle vilja vara...

Vad kan vi göra åt det? Hur kan vi få fler att tycka att det är kul att gå till jobbet?