Ledarskap - fungerar det? (13 april 2018)

CHEFEN är ofta det primära skälet till om man gillar sitt jobb eller inte, så det är tydligen viktigt hur chefen är. Men själva ledarskapet, behövs det? Eller ska man istället lägga kraft på att få in riktigt bra personer med rätt kompetens och sedan bara låta dem vara? Kanske kommer organisationer i framtiden inte vara organiserade i avdelningar utan i projekt och i mycket mer löst sammansatta grupper som kan bestå av både fast anställda och frilansare. Den som är bäst lämpad för ett projekt får uppdraget att leda och roller byts ofta. Det kanske inte är ledarskapet som är kärnfrågan – det kan handla mer om att skapa villkor så att människor kan arbeta så bra som möjligt? Daniel Pink uttrycker sig så här i sin bok ”Drivkraft”: ”Ledarskap är något som vi människor har uppfunnit. Uppfattningen om ledarskapet bygger på vissa antaganden om grundläggande drag hos dem som styrs. Det förutsätts att vi, för att agera eller röra oss framåt, behöver en knuff – och att vi utan belöningar eller bestraffningar obekymrat skulle stå kvar overksamma. Det antas också att när folk väl sätter sig i rörelse, så behöver de styras i rätt riktning.” Men är vår grundläggande natur verkligen sådan? Pink hävdar bestämt motsatsen. Han säger att det är naturligt för oss att vara nyfikna och självstyrande. Däremot kan chefers sätt att behandla oss på jobbet orsaka en passivitet eller tröghet. Det som är avgörande för personligt förverkligande eller ekonomisk framgång är alltså inte om vi kan hålla tillbaka vår natur, utan om vi underlättar för den att komma upp till ytan. Om vi är mer människointresserade och mindre teknik- och försäljningsintresserade och försöker se själva människan som arbetar, så kanske vi genom att vara uppmärksamma och lyssna kan få fram den potential som gömmer sig därinne. Kanske är allt i slutänden ändå bara till största delen beroende av människorna som jobbar? Oavsett hur man väljer att leda så är det viktigt att förstå sina anställda, komma underfund med vad de drivs av och vad som är viktigt för dem. Om man vill att medarbetarna dessutom ska ta eget ansvar, må bra och driva sig själva så blir det ännu viktigare att förstå dem. Termen HR (human resources) är ett begrepp för vad som kallas personalfrågor, det vill säga alla frågor som handlar om relationen mellan arbetsgivare och medarbetare. Jag gillar att begreppet verkligen framhäver vikten av företagets mänskliga resurser. Men hur mycket hinner en HR-avdelning med, vilka resurser har de, och vilken del av deras arbete prioriteras av ledningen? Hur mycket av en HR-avdelnings tid handlar verkligen om relationen? Om man inte ser upp så kanske avtal, löner och administration tar alltför stor del av avdelningens tid och energi. Alla företag säger att personalen är det viktigaste som finns men hur många lägger kraft på att verkligen bry sig om hur medarbetarna i realiteten mår? Formen för ledarskap kommer troligen att förändras framöver men det kommer inte att ske över en natt, vilket innebär att den struktur vi oftast ser i organisationer idag kommer att leva vidare ett bra tag till. Vi kommer att jobba i hierarkier och du kommer att ha eller vara en chef under lång tid framåt. Om vi ska må bra och kunna göra ett bra jobb behöver vi ha chefer vi fungerar ihop med. Vilken typ av ledare behöver du för att må bra och kunna vara ditt bästa jag? Läs mer eller beställ boken "ALLT ÄR CHEFENS FEL - om att välja rätt chef för att må bra på jobbet"